Förfarandet fastslogs 1983 genom rådets direktiv 83/189/EEG. Detta förfarande kodifierades första gången genom direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 och har ändrats genom direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, huvudsakligen för att utöka dess tillämplighet för informationssamhällets tjänster. Förfarandet kodifierades nyligen för andra gången genom direktiv (EU) 2015/1535.
Anmälningsförfarandet enligt 2015/1535 gör det möjligt för kommissionen och EU:s medlemsstater att undersöka de tekniska föreskrifter som medlemsstater avser att införa för produkter (industriella produkter samt jordbruks- och fiskeprodukter) och för informationssamhällets tjänster innan de antas. Målet är att säkerställa att dessa texter är förenliga med EU-lagstiftningen och principerna på den inre marknaden. Det gäller på ett förenklat sätt för medlemsstater i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och för Schweiz och Turkiet.
Den främsta nyttan med förfarandet är att
- nya hinder på den inre marknaden upptäcks innan de har någon negativ inverkan,
- upptäckt av protektionistiska åtgärder möjliggörs,
- medlemsstater kan fastställa anmälda utkasts grad av förenlighet med EU-lagstiftningen,
- en effektiv dialog mellan medlemsstater och kommissionen möjliggörs vid bedömning av anmälda utkast,
- ekonomiska operatörer kan göra sina röster hörda och i god tid anpassa sina verksamheter till framtida tekniska föreskrifter; denna granskningsrätt används i stor utsträckning av ekonomiska aktörer, vilket hjälper kommissionen och nationella myndigheter att upptäcka eventuella handelshinder,
- identifiering av harmoniseringsbehov på EU-nivå möjliggörs.